Glukosmätning på långpass löpning: med & utan energiintag
Det mest högoktaniga bränslet för kroppen när vi springer är glukos. Energigels, bars och sportdrycker kan tillföra glukos för att orka längre. Hur ser glukoskurvan ut, med en kontinuerlig glukosmätare på armen, när man springer långa pass med och utan glukosintag?
Upplägget för glukosmätningen
Funderingar som ledde fram till detta test var om det går att se när det är dags att inta glukos. Vi ville se om glukosmätare kan visa om kroppen har för lite energi för att kunna upprätthålla löptempot.
Den metod för glukosmätning vi valde var en CGM, kontinuerlig glukosmätare, av modellen Freestyle Libre 2 från Abbot. Det är en liten sensor med en nål som mäter interstitiellt glukos och som monteras på baksidan av överarmen.
Mätvärden från sensorn skickades till LibreLink men också till en Garminklocka som då visade aktuellt glukosvärde under träningspasset och sparade till träningsdatan på Garmin Connect.
Utan energiintag
Tid: 2:06 timmar löpning
Distans: 25,24 km
Medeltempo: 5:02 /km
Frukost: kl 7:30 havregrynsgröt + en macka
Start: 09:00
Energiintag: inget
Med energiintag
Tid: 2:27 timmar löpning
Distans: 28,46 km
Medeltempo: 5:12 /km
Frukost: kl 7:30 havregrynsgröt + en macka
Start: 09:00
Energiintag: 1 gel vid 30 min, 1 bar vid 60 min, 1 sportdryck (450 ml) vid 100 min.
Kurvorna över glukosvärdet under träningspassen
Utan energiintag
Med energiintag
Tankar från glukostestet
Långpasset där det inte tillfördes energi hade en stabil glukosnivå över hela passet. Det fanns ingen dipp i glukosnivå under andra halvan, vilket man skulle kunna tänka sig när glykogenlagren börjar ta slut.
Till saken hör att testpersonen är en van ultralöpare, som ofta tränar 1:30-2:00 timmarspass utan energiintag. En sak som tränas under den typen av löpning är att kunna hushålla med energiresurserna och använda en kombination av fett och glykogen. Kanske att en dipp skulle komma efter två timmar eller om tempot var högre och glykogendepåerna helt säkert var tömda.
När samma testperson sedan genomförde ett liknande långpass ser kurvan väldigt lik ut fram till cirka 1:30 h. Där ses en ökning av glukosnivåerna som kan vara en följd av energiintaget.
Energigels går ganska snabbt ut i systemet och kan underlättas genom intag av vätska. En energibar går lite långsammare och ligger kvar längre i magsäcken. Intag av vätska påskyndar tömningen av magsäcken så effekten som syntes efter sportdrycken kan vara en kombination av dess energi men också från tidigare intag som först då tar sig ut i systemet.
Övriga data från Garminklockan var väldigt snarlika mellan passen. Det gick inte att se någon tydlig korrelation mellan mätvärden som andningsfrekvens, puls, steglängd, markkontakttid.
En glukossensor håller i 14 dagar och måste sedan bytas ut. En tanke kring testet var att se om det går att hitta en proxy för att veta när glukosnivåerna börjar bli för låga och energiintag krävs.